Att få ihop till mat

Finurliga sätt att förhala

​

Jag gick till grannar, fick sitta i deras kök och ringa socialen. Det var upptaget och åter upptaget av stackare som behövde sloss för att komma fra. Till sist, OM man kom fram fick man en tid så man kunde gå dit. Kul att sitta och prata med sociala myndigheter hemma hos främmande människor? För mig var det en mardröm så stor så jag svalt vissa månader för att jag helt enkelt inte klarade av det!! Om man inte fick svar fick hela proceduren göras om nästa dag osv..

​

När man gick dit

Det tog 2,5 timme att gå hemifrån till "omsorgskontoret", jag hade ingen bil eller körkort och inga pengar till buss.

​

Där fick jag ibland bara veta att jag "har fårr ut en lön" (se nedan) och fick gå därifrån. Ibland kunde jag få sk "begränsad norm" och ibland sedvanlig social hjälp. Men dom månader jag inte fick något, så länge som 11 månader i sträck (har kopior på dessa papper hemma så ja det är sant!) fick jag bara leva av det jag kunde tigga till mig i affären till hundarna, svälta eller äte det som jag kunde hitta i naturen.

​

I samband med detta fick jag en hel del skulder eftersom jag inte fick pengar någonstans och el/telefon etc stod på mig. På så vis släcktes min telefon...

​

Förfalskningsexperten

När exet, förfalskningsexperten som gäckade polis och myndigheter i åratal med sina förfalskningar av recept, gjorde en kråka på ett papper som skulle vara min underskrift. Ja då var det inte svårt för honom att få ut min lön när han gick in på banken.

​

Jag slet med nattjobb, byggde upp en kennel och blev av med lönen. Äta behövde jag så jag fick ju söka socialbidrag och då hade dom telefontider, och jag hade ingen telefon (av två anledningar, dels vågade jag inte hämta posten för panikattackerna, blev av med lönen och fick ingen hjälp av myndigheterna)

​

Jag gick till grannarna

Jag var väldigt ung, rädd för människor, det fanns ju ingen i min närhet jag kunde lita på, ingen familj eler nära  vänner. Bara hatiska narkomaner och hatiska myndigheter. Livet var fullt av spydiga kommentarer, skräck och fasa.

​

Men jag hittade ett snällt grannpar där jag fick låna telefonen.

​

​