 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Boken När man har skaffat sig en ovän med makt... Som tonåring, utan föräldrar, familj och släkt. Ensam med myndigheter och knarkare. Boken kommer att handla om verkliga händelser, händelserna har för det mesta varit så annorlunda och dramatiska så dom behöver inte spetsas till. Boken kommer till här och nu, så du kan i princip följa dens utveckling live. Jag kan uppriktigt lova att den inte blir långtråkig, den kommer kunna lära dig trix jag fått med mig som du kan ha stor nytta av, och det kan låta som att den blir "svart", och det blir den till viss del. Men många av händelserna finner jag oerhört komiska, andra lärorika och ytterligare andra vackra. Detta vill jag dela med mig av. Du kommer få en insikt i hur politiker och tjänstemän ibland jobbar, än i dag! Boken kommer att vara rikt illustrerad. Den digitala kommer att ha ljud och filmklipp. 
Min berättelse inifrån en värld du inte vill se och en del avsöjanden dom inte vill att du ska se och då handlar det sista i meningen där inte om knarkarna..... Det kommer läggas ut en del avslöjande film och ljudklipp här, en del sparar jag lite på då dom skall med i rättegång, dom läggs ut först efter rättegången. Kort beskrivning, händelse för händelse: Skräckholmen (ett namn jag har i min bok på mitt gamla boende, alla namn är fingerade i boken) Skara kommun, Omsorgens narkotikaenhet, kriminalvården, Xets övervakare och polis hade ett möte hos mig där det bestämdes att mitt X skulle "jobba på kenneln". Dom bedyrade att dom skulle ha kontroll. Jag gick motvilligt med på detta då jag ju hade lämnat honom på grund av att han nyttjade alkohol, narkotika och var kriminell (därav övervakaren). Mitt försök att starta en kennel blev ju inte så bra när avelshundar såldes för knarkpengar, dödades när man testade "hembrända" medel på dom och en del blev så skadade så dom fick avlivas. Jag slet hårt från tidig morgon till sena kvällan, byggde, tränade hundar, skaffade kontakter, studerade och jobbade extra. Jobben har jag aldrig fått behålla en krona ifrån (rånad varje lön) så jag slutade och jag började så småningom behöva leva på flykt i kortare och längre perioder. Dom plågade mig och djuren När jag levde på flykt fick jag verkligen lida, jag fick frysa, gå i regn och blåst till Skara för att söka hjälp, blev hånad och "hemskickad" och hade inte mat för dagen. Toalettbesök blev en mardröm, ingenstans att duscha, bara tvätta sig i det iskalla vattnet i ån (Flian). Ibland gick jag till rastplatsen och försökte hålla mig någotsånär ren, där fanns även dricksvatten. Ibland slocknade jag på golvet inne på handikapp-toan. Hånad när jag sökte hjälp Jag gick till omsorgen, sökte mat, kläder, dusch och någon form av hjälp. Fick oftast inget alls, ibland kunde jag få sk "begränsad norm" vilket var typ någon måltid mat. Det tar 2,5 timme att gå från "Skräckholmen" till Omsorgen. Oftast ville dom att jag skulle gå hem och istället ringa till dom för att betsälla en tid. Utan telefon, tidvis utan ström och oftast utan att ens våga visa sig i närheten av mitt hem för att bli jagad, rånad och få stryk. Jag hade inga bekanta där jag kunde söka skydd, jag var helt ensam i världen med två olika slags människor: Farliga knarkare och spydiga myndighetspersoner. God man Dom få gånger jag vågade mig till brevlådan, låg det alltid en eller annan "dödsdom" på min ekonomi där. Till sist fick jag så häftiga panikångestattacker så jag inte vågade hämta posten mer. Detta problem med attackerna är i dag än värre och anledningen till att jag sökte god man. När jag fick god man trodde jag att livet skulle ändra sig till det bättre för denne kunde ju också hjälpa mig att få ordning på allt som kraschat under min tid på flykt. Försök att få upprättelse Lite fragment av alla papper jag beställt hem från kriminalvården nu 2020, omsorgens narkotikaenhet osv inför rättegången. Detta är en del av dom papper som kastades, dom skulle varit med i rättegången som planerades för många år sedan mot kommunen/Staten för att dom satt mig som tonåring i denna situation. Jag antar att dom kastat detta för att röja undan bevis eftersom detta skulle kunna bli dyrt för dom. Samma sak händer nu, dom försöker tysta mig på alla möjliga sätt. 
Kommunens plan med att ha honom att "jobba" på kenneln spårade ur, jag blev rånad, skjuten på, misshandlad och fick tidvis leva på flykt i skogen utan mat, pengar osv. Skulder rasade in tack vare att jag inte hade pengar, fick hålla mig hemifrån och inte hämtade eller hade någonstans att förvara post. Jag har försökt få upprättelse för detta då jag anser att dom inte skulle låtit det gå så långt som det gjorde. Men det blir tyvärr bara syrliga kommentarer. Min slaktade kennel och mitt försök att trots hemska förhållanden utbilda mig Under flykten från Skräckholmen till det ställe jag nu bor på gick jag HELTIDSSTUDIER i 1,5 år och gick ut med goda betyg (Plåt,svets och verkstadsteknisk linje) detta utan körkort och bil (som jag har i dag). 2,5 timmes gång från kenneln, till det nya stället, 2,5 timme från nya stället till stan (studierna) osv.. I alla slags väder utefter E-20. Samtidigt som jag försökte fortsätta rädda spillrorna av kenneln för att kunna starta om. God man Efter flera år fast i en form av tidvis husarrest med ett X jag försökte fly från. Blev jag undernärd och mycket sjuk, hamnade på sjukhus, tarmopererades och ansökte om god man. Jag var svårt traumatiserad av skräcken under alla år, ibland ren dödsskräck så jag hotades till livet (för att jag stod på myndigheternas sida, den onda sidan i xets ögon) Jag hade svåra problem med panikångestattacker, oftast utlösta av en "vanlig" skräck som man kan känna när det kommer obehagliga brev samt fakturor som man inte kan betala. Det gick snabbt utför då jag inte fick vare sig behälla min lön eller fick socialbidrag till mat eller ström, strömmen blev avstängd och jag fick en gigantisk skuld trots att jag inte ens vågade bo hemma. Fick god man beviljat, överlämnade mina papper och mitt hopp om hjälp till henne Jag skulle få ersättning från både sociala myndigheters narkotikaenhet och kriminalvården eftersom mitt X placerades att "jobba" på min kennel som jag då höll på att bygga upp. Jag skulle även möjligen ha rätt till skadestånd för lidandet, rättegång var på g och papper från alla instanser införskaffades.Det verkade gå vägen, vad skönt att kunna få upprättelse. MEN...God man valde att kasta ... ja KASTA! alla mina papper efter något som jag uppfattade var en uppmaning från Sociala myndigheter Detta gjorde att jag i dag inte får ut något på försäkringar bland annat för skador efter: Branden Där mitt uthus med utedasset, förvaring av hö,halm, virke, foder, verktyg samt mina utrymmen för höns, vaktlar och duvor brann upp. Sveaskog Där min skorsten, taket, förstutaket, trappan och trädgård (efter maskinerna) blev förstört efter att två mycket stora granar föll. En snickare fixade farstutaket som ju hängde ned. Sveaskog tog inte fakturan och försäkringsbolaget pekade på Sveaskog, fakturan kom tillbaka från god man med post-it-lapp "jag finns bara på pappret". Då tyckte kronofogden att dom kunde ta min bil istället Fuskbygget Jag fick ett lån från Skara kommun i samband med flykten från "Skräckholmen" till att göra mitt lilla torp beboeligt i form av ett pumphus/tvättsuga ute på gården. Lånet är återbetalat, sista delen efterskänkt för att jag skött mig. MEN detta pumphus/tvättstuga är ett miserabelt fuskbygge som det inte går att få ordning på. Bygget har för det första inte färdigställts, taket har inte kommit än (!), det är oisolerat (Hur tänkte man med vattentank osv på vintern?) och det är spånskivor, helt oskyddade i taket och på väggarna, helt ned på golvet (i ett våtutrymme) Hela uthuset har tippat bakåt, det är översvämning med vatten jag inte kommer åt, högsta punkten på golvet är avloppet. Och avloppet fryser så snart det blir minusgrader, varje år. Vilket gör att jag inte kan tvätta på vintern När vattnet stod högre var det i kontakt med elsystemet Dörrarna gick inte att stänga för dom vred sig, en uppåt och en nedåt. Jag försökte binda ihop dom så gott det gick men eftersom jag har mitt vatten där var jag tvungen in dit hela tiden. En dag hände en förfärlig olycka. Tre valpar lyckades ta sig in, fick tag på råttgift (något jag inte använder alls) och dog! Flaskan är sparad, jag fick åka till veterinär i Göteborg men då var det för sent. Klicka på bilden så hör du hur ansvariga kommunanställda pratar med varandra om händelsen med tvättstugan och valparna som dog där. Föraktfullt pratar dom om att hundarna "farit illa" efter att jag velat reklamera tvättstugan som dom byggt här. Bild på en av valparna strax innan olyckan. 
Massa onödiga kostnader För att kunna rädda vattensystemet från att frysa sönder på vintern behövs flera fläktar på fullt, det har kostat massor med extra pengar år efter år trots att jag förtvivlat kämpat för att få bygget reklamerat. Hoppas kunna få ersättning för alla extra kostnader jag haft under min kamp för reklamation. ( -- länk till inspelning "samma gamla saker" ) ( inspelning "ho kan inte förvänta sig någon ersättning från kommunen" ) Jag har även blivit inkastad i en rättegång där jag dömts till att betala en varmvattenberedare som frös sönder, plus massa extra kostnader eftersom försäkringen inte kunde ta det då ju god man kastat dessa papper samt bokföringen. ( domen ). Men då detta är ett fuskbygge och inget utretts på det sätt det skulle faller betalningen på mig först, sedan kan man processa om den- Så är lagen och det kan man förstå. Men här borde kommunen som uppfört fuskbygget gått in och tagit sitt ansvar, det är ju trots allt inte isolerat! DVS inte färdigställt! ( bilder ) Vägrar reklamera eller göra färdigt Kommunen säger bara att dom inte tänker låta mig reklamera det, inte varför, jag får inte papper på det och då kan försäkringar inte heller göra något åt vare sig fruset avlopp, sönderfrusen varmvattensberedare, översvämning, att huset tippat bakåt, att det läcker i taket osv... ( mer bilder ) Detta ruinerar mig och jag blir helt enkelt nedvärderande bemött, ibland även spydigt när jag förtvivlat försöker få någon form av rättvis behandling. Efter hotet om att få mitt hem rensat på dator, exerna hårddiskar, bevismaterial (inspelningarna), släcka hemsidan jag gjort om ärendet (undrar varför?) med mera Jag överlämnade företaget till god man för avregistrering (Inspelning finns, kommer givetvis ta det i rätten), detta blev inte gjort, jag fick inget veta och poff! så var situationen ännu värre! Nu lär det verkligen bli en tragedi här med ekonomin! Han kommer ju att få ersätta men då är det för sent för företaget ( bilder skulder som uppkommit sedan hösten 2021 när företaget lämnedes för avregistrering ) ( länk till inspelning när detta beslutades och överlämnades ) Hotet om att rensa mitt hem fick mig att dra iväg och gömma kopior på inspelningarna, dom är ju guld värda! ( länk till inspelning "dom kan komma i dag, släcka ned den här hemsidan, ta din dator, din bil osv" ) Tyvärr fick jag ytterligare problem efter hotet om att rensa bort allt, jag började skaka! Jag skakade så jag fick hålla ratten med järngrepp, hela vägen till Norge. Jag skakade hela natten, på en parkering i bilen. Tankarna flög och jag trodde aldrig jag skulle kunna ta mig hem mera. ( bild, medicinen jag för för skakningarna och illamåendet ) Jag skakade i över fyra veckor, en dag sägnade jag ned på golvet och kunde inte ta mig upp. Efter en stund kunde jag släpa mig fram till telefonen, ringde vårdcentralen. Hon sa med en gång vad det var när jag berättat om vad som skett och att jag satta det hela i samband med skakningarna. Muskelutmattning. Man kan inte syresätta musklerna så dom slutar fungera! Jag äter nu starka mediciner för att hålla detta i chack. Jag undviker alla "triggers" eftersom detta ju kan sluta illa om jag blir liggande ute. Jag kämpar verkligen för mitt liv och hoppas nu att det skall kunna bli bra någon gång. Jag har aldrig fått leva ens i närheten av normalt tack vare hur myndigheter har behandlat migg sedan jag var tonåring. Jag har ingen familj och inga såpass nära vänner så jag vågar be om hjälp i tid och otid. MEN nu har jag en ny god man som hämtar min post så jag slipper bli liggande på marken, och hjälper mig med alla stora tunga biter mot myndigheterna och förre god man som bedragit mig så illa. Kanske kan man hoppas på ett normalt liv snart? Och så sker detta, är det en olycka? Eller ett tecken på att jag skall hålla käften? Jag tror på olycka, men jag blir iskall när jag tänker tillbaka på hur det var på "Skräckholmen". En man ringde upp mig för några år sedan och sa såhär: "hej jag heter _________ och ville bara berätta en sak för dig" (här förstod jag med en gång vem det var) "det som skedde med dina hundar på Skräckholmen (förfärliga händelser..) var jag skickad att göra, det var _________ som skickade mig". Jag blev lurad för _______ berättade att du var skyldig _________ pengar så jag ville bara hjälpa _________" Men nu vet du det. Jag har varit i kontakt med ytterligare en person som utsatts för samma man, från samma utsändare. Utsändaren avslöjar jag dock inte. Men på den tiden hade jag som sakt ett dåligt umgänge (ofrivilligt) som jag tror var inblandade i detta på ett sätt som gör att jag förlåtit personen som skulle skickat mannen. Om ni ser stavfel här så är det för att jag inte mår så bra när jag konfronterar mig själv med detta, skall läsa igenom senare och rätta till. 
------------------------ En brutal berättelse om hur Staten utnyttjat en människa under flykt och katastrofer. För sin egen vinnings skull och samtidigt offrat ett helt liv. En reflektion: En möjlig orsak till att jag blivit behandlad såhär? Jag kommer ju in på något kontor, någon myndighet. Vädjar om hjälp. Är rädd, stressad och definitivt arg över att myndigheterna kan släppa saker så långt så det går ut över oskyldiga. Jag står där och "anklagar" den jag möter. Den tar det personligt.. Men jag kommer ju dit för att möta myndigheten och vet ju inte vem jag möter i rollen att ta emot mig. Så från min sida är det inte personligt. Men dom kanske tar det så? Och får känslan av att behöva vara grinig, hånfull, förnedrande och därmed stoppa mina möjligheter att få hjälp? Är det så det går till när någon ber om hjälp? Jag menar det borde ju finnas fler än jag som ber om hjälp i nödsituationer? Vilka personer sätts på poster där utsatta möter dom? Som utsatt i en sådan situation slutar man gråta, man fylls till slut själv av hat. Hat mot hatet så att säga. Man behöver hjälp, ber om hjälp och får bara ytterligare att problem på halsen. En hatisk människa man måste komma runt på något sätt för att bli hörd. Ett avgörande stort möte Det hölls ett stort möte (ett av flera då) med polis, xets övervakare, sociala myndigheter osv. Där bestämdes det att Xet skulle få "jobba" på kenneln och då skulle även jag få sicialbidrag under tiden jag förhoppningsvis fick starta upp kenneln riktigt. Dom motiverade det hela med "tänk vad mycket du kommer få gjort på kenneln". Jag ville inte men kände det som att det kanske var ende chansen för mig så jag gick med på det. Dom som bestämde på mötet höll inte löftet Det höll inte länge, i perioder lyckades dom dock styra upp det hela men så blev det katastrof igen. Dom släppte kontrollen därför kunde Xet och hans kumpaner göra vad dom ville. Dom drack, tog narkotika, gjorde inbrott, sålde stöldgods och jag blev fiende till dom när jag ringde polisen och sa att det fanns stöldgods att hämta i mitt hem. Men å andra sidan blev jag fiende till alla instanser i samhället där jag sökte hjälp när jag var utan pengar, inte vågade gå hem, var orolig för djuren och till slut började kräva att dom skulle ta gänget därifrån.
Jag fick äta det jag kom över, ofta slaktavfall som jag fick till hundarna. En del av det kunde inte tuggas av människa dock. Jag fick fly för mitt liv, i det jag gick och stod i. Trasiga, blöta och smutsiga kläder, sova ute, i bland på rastplatsen vid e-20 och ibland på kvinnojouren eller hos föreståndaren på "Oasen" som då fanns. Tyvärr gick hon tragiskt bort. Jag fick stryk, en gång blev jag skjuten på, jag har sett syner under dessa år som är trauman i sig och jag hade ingen kontroll över någon del av mitt liv, inte heller den ekonomiska. Skulderna växte, det blev trafikförsäkringsföreningen som utnyttjade läget mest. Bilar jag inte hade, inte ens körkort. Men som xet eller hans kumpaner använde. Mycket av detta var förfalskat men trafikförsäkringsföreningen bryr sig inte om sånt, enklast så. Nästan död, men nu kom hoppet! Jag lovades hjälp av myndigheterna att återställa livet, få bort det farliga gänget alternativt flytta/fly till skyddat boende. Jag fick beviljat hjälp från kommunen med kravet att dom skulle ha hand om min post, min ekonomi och övriga viktiga papper under tiden. Det sa jag gladeligen ja till men det skulle jag inte gjort. För nu är alla ALLA papper kastade och mitt hem har drabbats av en brand, en översmämning, ett större bedrägeri och stora skador på skorsten och trädgård efter en storm där träd föll. ALLA försäkringspapper och liknande är kastade och kommunen avsäger sig ansvaret för alla ovanstående händelser som inte kunnat lösas eftersom dom kastat pappren. Det låter otroligt men tyvärr är det den bistra verkligheten och ingen vill stå för att dom gjort fel utan jag får ta hela smällen Denna kennel har i högsta grad blivit rånad och förstörd på grund av hur myndigheterna har behandlat mig som privatperson. När jag kom hit från Nord-Norge var jag redan ganska trasig. Jag var i tonåren, hade hittat en pojkvän och skulle starta mitt liv. Långt bort från misshandel, fylla och skräck i familjen samt mobbning i skolan. Här nede i Södra Sveriga hade jag min mamma som just då var min stora idol. Med sin kunnighet om hundar, flerfaldigt titulerad i "årets uppfödare" och inte bara med EN hundras utan flera. Imponerande! Det var ju exakt detta jag ville hålla på med också och såg ju potentialen. Jag upptäckte dock väldigt snart att min pojkvän hade sans för sprit och tabletter. Han fick fler och fler vänner som jag både var rädd för och verkligen inte ville ha med att göra. Dessa var allt från "bus" till tyngre narkomaner och kriminella som sålde vapen. Ett av tilfällena med vapenhandeln minns jag tydligt. Återkommer till det. Pojkvännen började med än värre droger och blandade hemskt gärna piller och sprit. Han blev mer och mer kriminell och en lång period hade han och hans vänner min ladugård som saluhall för stulna saker. Antikhandlare besökte lagården titt som tätt, två av dem var far och son från Alingsås. Har för mig att det var något fel på benet på en av dom. Jag ringde polisen och berättade att det fanns stöldgods att hämta. Så jag blev ju gängets fiende. Men samtidigt hoppades jag, eller trodde till en början i alla fall, att samhället skulle hjälpa mig om jag var redig och ärlig. Det gjorde dom inte Istället straffades jag på flera olika sätt: Pojkvännen som jag då såg som ett x ville inte delta i ansökan om socialbidrag (eller kunde inte för han hade nog någon annan ersättning förstod jag det som) Han hånade mig när jag frågade såklart. Och varför skulle jag ens fråga? Han skulle ju väck! Han hade ju visat att han inte skötte sig. Men kriminalvårde, övervakaren, polisen, sociala myndigheters missbruksenhet osv bestämde att han skulle vara kvar för att jag skulle få några pengar. Samtidigt fick jag i långa perioder inte matpengar alls för att han skulle vara med på ansökan... Altså hur kan man göra så mot en så ung person, rätt och slätt utnyttja det ena man gör för att kunna spara in på matpengar till mig? När jag försökte ta mig därifrån, i skräck, fick jag beviljat att bo på ett motell. På samma motell hade dom placerat en del av gänget så dom kunde sova gott mellan varven dom härjade hos mig! Då skulle dom ju se när jag inte var hemma!! Hur tänkte man där? När jag tackade nej fick jag skylla mig själv att jag inte kunde sova annat än ute i skogen. Jag hade ett ställe där jag kunde ha koll på bilar och cyklar som åkte till och från kenneln. Så jag kunde smyga ned i all hast och sköta djuren så gott det gick för att sedan fly igen. Blev jag haffad fick jag stryk, hot och vid ett tilfälle blev jag skjuten på! Jag var fånge i ett levnadssätt som innebar flykt, skräck, hot och ibland svält. Jag var fiende till gänget och fiende till alla myndigheter som ju egentligen skulle kunnat hjälpa. Jag hade inga nära vänner, ingen jag litade på, ingen släkt. Situationen Jag var ung och skräckslagen och förstod att här var det bara att försöka leva med att vara hatad av alla och inte ha en chans att få hjälp. Känslan var oerhört fruktansvärd. Som att leva i en grop som myndigheterna grävt åt mig och man blev tillkastad lite sopor att leva på ibland. Och så kunde dom öppna locket och håna mig för att jag satt där jag satt. Och så på med locket om någon seriös person undrade hur det stod till, alla lögner som haglade om vad jag var för en. Missbrukare fick jag höra och missbrukare har dom kört med hela vägen för att förklara för nästa myndighetsperson varför den inte skall hjälpa mig. Jag visste inte detta (och har aldrig missbrukat något i hela mitt liv) men fick reda på det "bakvägen" och har detta dokumenterat samt även inspelat utan att dom visste det. Klicka på bilden så får du höra ett klipp där den som jag tror är en av "spindlarna i nätet" utmålar mig som missbrukare gentemot sina kollegor. 
Hur detta skadat mig psykiskt Den här behandligen och det svarta tillstånd dom lämnade mig i gjorde många saker med mig. Jag tappade såklart respekten och förtroendet för alla människor. Och jag blev inbunden och rädd och vågade inte ens gå in på en buss eller i en affär i långa perioder. Jag fick panikattacker med skakningar, illamående, kräkningar och dödsångest bara jag närmade mig min brevlåda (som senare försvann helt), när jag skulle sitta i telefonköer hos grannar jag inte kände för att vädja om socialbidag, när jag såg skylten med "skara kommun" på samt i alla andra sammanhang där jag behövde konfronteras med liknande. Ni kan ju tänka er hur det gick med post som jag egentligen skulle fått och dom gånger jag inte förmådde att plåga grannar för att kunna få ringa till socialkontoret? Fundera på det en smula... Sidan är dåligt uppdaterad senaste tiden pga allt extraarbete med pumphuset och reklammationen av detta. Allt bevismaterial håller på att sammanställas innan det skickas vidare till polisanmälan/stämning. Det handlar om stora mängder material som vi går igenom just nu Jag gör mina hemsidor själv, tar mina egna bilder och sköter kenneln själv. |
| | ©Racystar | www.racyart.se |
|
Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn ständigt det onda med det goda