Om mig

Jag är född och uppväxt i Tromsö, nord Norge. Och flyttade ned hit till Södra Sverige 1984 för att komma närmare min biologiska mamma Vigdis. Med andra ord är jag adopterad och uppvuxen tilsammans med min mormor Solbjörg och hennes man Arvid.

​

Min mamma och jag verkar inte kunna komma nära varandra alls, hoppas ändå det kan bli bra till slut men det är endast korta stunder vi haft kontakt efter att jag flyttade hit. Vi mår nog lika kass båda två. Tänker på detta dagligen.

​

Uppväxten var jobbig då min mormor, som fått vara med om riktigt tragiska saker i sitt liv inte alltid mådde så bra. Hon hade mist två söner, en som fyraåring och en som ungdom som körde ihjäl sig. Arvid var mitt stöd i livet, likaså våra hundar. Arvid var aktiv friluftsmänniska och det var han som lärde mig köra hundspann, ett intresse jag haft sedan dess. Han lärde mig även att jaga och fiska. Jag var driftig och sparade själv pengar till en häst. Städning på ett kontor, och försäljning av diverse alster. Jag fiskade en hel del och gick på stränderna och samlade krabbskal, sjöstjärnor, kråkbollar och olika musselskal som jag lackade och sålde, en del arrangerade prydligt i svarta fisknät att hänga på väggen som prydnad tilsammans med glaskulor. Det var vackert!

​

Hästen var en Nordlandshäst, en avelsgodkänd hingst som hette Lord. När jag skulle flytta hit såldes hästen och jag köpte en kommradio. En Hy-gain V, där surfade jag på radiovågorna på kvällarna och pratade med diverse folk. Häftigast var det när det blev "skip" och man kunde prata med Italienare och andra runt om i världen, det var så jag lärde mig Engelska hyfsat. Jag samlade på "skip-kort" som alla andra med radio och tyvärr gick samlingen förlorad på "Skräckholmen", mer om Skräckholmen sen.

​

När jag kom ned till Sverige, var jag mycket ung och åkte tilsammans med min pojkvän hit, vi skulle starta ett liv tilsammans. Men, det blev katastrof istället. Han drack en hel del men dum som man är tyckte jag väl att det skulle jag väl kunna påverka honom att inte göra med tiden. Han träffade likasinnade och sedan narkomaner och trillade in i en värld av narkotika, brottslighet och annat fasansfullt. Jag stack!

​

Fortsättning följer.. Bland annat i Boken

​

Min egen sida

Här får du scrolla lite om du vill kika, men det kan det vara värt för du kan få dig något fniss i bildserien

Text kommer fram om man håller pekaren över bilden!

​

Jag är en kvinna med många intressen

 Djur, natur, foto, flyg, hundsport och friluftsliv bland annat

Min YouPic sida

​

Jag har tyvärr lärt mig att inte lita på människor tack vare alla svek och trauman jag varit med om. Därför ganska mycket enstöring.

​

Hundintresset började med min fosterpappa som tog mig med på hundspannsturer med Norsk Trekkhundklubb på fjället, vi hade egna draghundar samt två rottweiler hanar. Han körde även ambulanspulka på fjället. Man får plocka upp skidåkare med brutet ben och transportera till närmsta lämpliga väg för att möta upp ambulans eller helikopter om det är långt till väg.

Jag växte upp med hundarna samt både egen och lånade hästar och tillbringade det mesta av min lediga tid i skogen eller på fjället. Ofta med djuren med mig. Jag fiskade ofta och gärna och sålde torkade sjödjur som jag tjänade pengar på (snäckor, sjöstjärnor och diverse skal som jag lackade). Jag jobbade även lite med att städa på ett kontor. För pengarna köpte jag hästen, en Lyngshäst hingst som hette Lord. Jag har oerhört många härliga minnen från tiden med djuren men oerhört många tragiska minnen från min uppväxt i övrigt.

​

I dag bor jag i ett litet torp i marumsskogen utanför Skara. Tilsammans med Hundar, höns och skrattduvor. Min äldsta duva Jacko är 21 år! Gammal och lite skröpplig i benen men i full vigör och med det klassiska "skrattet" som skrattduvor har. Jacko är kläckt här hemma och jag har en liten uppfödning med duvor. Sveaskog dräpte dock en del av dom för mig. Men i brandan (mitt uthus med hönshus och duvslag mm) klarade alla sig, tack vare brandmän med värmekänslig kamera. Dom luktade bänt ett bra tag men i övrigt klarade dom sig bra, likaså vaktlarna. Vaktlarna fick jag sätta bort så länge tills uthuset är fixat igen, det har dragit ut på tiden så dom hann dö av ålderdom innan dom fick komma hem.

​

Mysfågeln Jacko, älskade lilla varelse.

​

Hönsen består just nu av Brahma och kopparmaran. Tanken är att göra min egna specialkorsning "combat chickens". Ja eftersom dom lägger militärgröna ägg Dom är dessutom köldtåliga tack vare ärtkam och befjädrade fötter och har riktigt läckra färger.

Men en gång kom minken...

Sedan startade jag om igen, då kom branden...

Nu hoppas jag försäkringsfrågan kan bli utredd och Staten ta sitt ansvar då God man kastat alla papper och därmed står det uppbrända uthuset bara där och är farligt.

​

​

Jag älskar att måla och teckna, men får mestadels inte tid pga alla extra arbeten i samband med skador på min gård som inte ersatts. Nödåtgärder och byggen som kräver tid och pengar osv.

​

​

Nedan min älskade fosterpappa som lärde mig köra hundspann, tälta på fjället i snöstorm och fiska. Jag hade aldrig klarat mig på flykt i alla år, boende i skogen tidvis om inte han lärt mig allt.

​

Hundarna då?

Bruks och draghundar har jag alltid haft intresse för. Jag har schäferhundar av bruksmodell (lägre, kraftigare och lite mer fyrkantigt byggda än den klassiska schäfern, det är även denna variant som polis och väktare helst använder sig utav. Kenneln har dessutom förr upp dugliga individer till båda ändamålen).

​

En helt normal Racystar-hund

​

Skaffa schäfer det blir kul

​

Träna skydd det blir kul

​

Ja ni fattar..

​

>>>Filmsnutt med en av mina avelstikar<<<

​

Så ska det se ut

​

​

I övrigt är vi mycket i skogen och bara dräller runt.

Vi kan rädda pinnar också.

​

Vi dräller runt

​

Och så draghundarna då, det var ju där allting började en gång i barndomen.

Här ett spann grönlandshundar, och en schäfer. Schäfern Brigadens Zegra är stam-moder till min uppfödning.

Zegra letade jag länge efter. Jag kollade i ett datorprogram där man kunde sammanställa korningsresultat. Jag hittade en kull där två tikar låg bättre än alla andra, dom var altså systrar. Jag köpte en tikvalp efter den ene av systrarna parade med en bra importhane. Det belv min Zegra.

Min galna Mriya (den där bitska) är dotterdotter tilll Zegra

​

Film med Mriya

​

Här är en äldre bild från en av mina hundspannsturer i kronoparken där jag bor. Gamle Cirius, den store rödbrune saken representerar min alldeles speciella typ av grönlandshund, likaså den stora grå bakom, Raggen. En helt anan typ än dom andra hundarna i spannet som är inköpta från Norge Berna (vitsvart tik intill Cirius). Norge Alpha, vitbrun tik intill Raggen. Den vita längst bak är Aput Importerad från grönland och bredvid honom är Star, importerad från Frankrike.

Vagnen byggde jag själv från delar av en annan vagn och lite ennet när jag gick på Plåt, svets och verkstadstekninsk linje i Skara.

​

Flervägskorsning med renrasiga grönlandshundar.

​

Hundtanten tar en och annan flyglektion också

​

Helge Tore till David Ludvig klar för start...

Sen gäller det att försöka hänga precis bakom tills vi är på 500 meter, och sedan släpper vi linan och flyger själva... så ljuvligt!

Hundtanten har giltigt flygradiotillstånd också. Det kan tas på Svenska och/eller Engelska. På provet godkänns man per språk och för olika giltighetstider (beroende på hur bra man gör skriftliga och muntliga provet förståss). Hundtanten drog till med godkännande på båda språken och utan tidsbegränsning. Nervositeten innan det muntliga provet var... obeskrivlig. Man sitter i ett rum, med alla elever, flyglärare ock kontrollant från transportstyrelsen. På andra sidan av en kontorsvägg sitter resten av flyglkubben, nästan. Så skulle man ta sig från flygplats till flygplats, göra allting rätt och drabbas av ett "emergency" och ett "Pan-Pan" (googla). Behörighet för flygradio togs 2015/09/03

​

En av många bilder som tagits från luften, här är det inte jag som flyger. Jag flyger med en tur med en motorseglare. Ja det blev många turer... I bästa maskinen ever, en Grob 109b.

​

Landning stråk 06 Hovby

​

Jag gillar vingar...

Och jag gillar att ta kort... Här kommer några i förbifarten

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​