Kenneln startar
Jag köpte min första renrasiga grönlandshund i mitten av åttiotalet och fick min kennel registrerad 1989.
Jag kommer ihåg hur jag så gärna ville visa min hane Amaroq från min första kull på en utställning. Först behövde han ett bad... Jag hade inget vatten mer än att hinka upp ur en brunn. Det blev att hinka upp en massa i en balja, koka vatten och blanda så det blev lagom. Blöta, schamponera och sedan skölja. Det tog en hel dag! Jag hade så ont i ryggen så jag knappt tog mig fram på mina ben dagen efter. Men det gick bra på utställningen i alla fall. Han blev framgångsrik och hans mamma blev stam-moder till hela min uppfödning sen. Itoks Tikka hette hon. Tikka har rekorsdtora meriter som står sig än i dag Svens, Norsk och Internationell champion!
​

Cirius och Berna i led för spannet. Cirius var son till min stamtik Tikka

Flyttplaner
Nu blev drömmen att bo någon stans där jag kunde ha en normal dusch, inomhus eller i någon form av tvättstuga. Tvätta kläder för hand och koka vatten för detta var tufft. Hundarnas liggfällar likaså.
Otaliga fällar fick kastas för att jag inte lyckades få rent dom med handtvätt.
​
Men jag fick istället problem som satte stopp för eventuell flytt och igångsättande av kenneln i väldigt många år.
​
Skräckholmen
Först och främst fick jag problem med mitt X, som drack mer och mer och umgicks med klientel jag blev rädd för. De tog droger, köpte och sålde droger och levde allmänt rövare med mig, mina djur och mitt bohag.
Tanken att hyra gården Näckholmen var att bygga upp en kennel där på sikt och bo där ensam, ett sätt att fly från mitt X
​
Men han kom efter... Och det gick inte att bli av med honom på de elva år jag kämpade för detta.
​
De festade, for ut på inbrottsrajder på kvällar och nätter och sov lite här och var på gården på förmiddagarna. Sedan startade festandet igen..
​
Mitt i detta skulle jag försöka överleva med mat och sköta mitt liv och mina djur.
​
Han fick en övervakare efter ett större möte där kommunen, polisen, försäkringskassan m fl var representerade. Och då kom alla överens om att han skulle bo hos övervakaren och "jobba" hos mig på min kennel.
​
Givetvis jobbade han inte utan tog vad jag hade av ärvda smycken och annat och sålde det för att köpa knark och sprit. Han hånade mig och skrämde slaget på mig. Han kunde få utbrott och sprang mot mig med ett ansiktsuttryck som liknade den onde själv. Det stora svarta håret skakade och for när han sprang på sitt alldeles speciella och skrämmande sätt. 
Han ville bo hos mig, jag ville inte. Han fick myndigheternas okej på att vara hos mig, jag ville inte det heller. "Tänk vad mycket du får gjort på kenneln" sa dom. Ellerhur? Döda hundar, hundar som gänget sålde och behöll pengarna, stulna och sålda tillhörigheter och skadegörelse var väl mer vad som skedde.
​
Jag sökte hjälp överallt. Sociala myndigheter för missbruk för att få bort dom, polisen för att få bort dom och alla andra jag kunde komma på. Jag fick hemskt dåligt med pengar och sociala myndigheters omsorgsenhet enade sig själv om att jag inte skulle få matpengar ens förrän mitt X gick med på att komma dit och fylla i papper... Han hånskrattade när han insåg hur lätt hand kunde skada mig, helt enkelt genom att låta bli.
​
Jag levde på vad jag fick tag på och blev väldigt mager i perioder.

Jag blev utkastad från polisstationen när jag sökte hjälp och fick gå till grannar för att ringa sociala myndigheter för att tigga pengar till mat. Ibland orkade jag inte med att gå till främmat folk, tigga om att låna telefon utan att ha med pengar, sedan sitta i telefonköer och efter det bli hånad på telefonen av någon av de som svarade. Oftast slutade det hela med att jag gick utan mat, hygienartiklar och pengar.

​

Mitt Xs övervakare och andra inblandade myndigheter fortsatte att ha mitt X i "arbete" på min kennel. Mer hundar såldes för knark, andra dödades, vissa bara försvann och några lemlästades för att "varna" mig när jag sökte hjälp hos myndigheterna.

​

May Hemming som nu tyvärr är bortgången men som hjälpte mig en hel del på den tiden sa såhär: Jag har varit med på politiska möten och där har dom diskuterat dig. Anledningen till att du inte får hjälp är att dom vill hålla knarkargänget utanför stadsbilden".
​

​

Jag blev utkastad från polisstationen när jag sökte hjälp och fick gå till grannar för att ringa sociala myndigheter för att tigga pengar till mat. Ibland orkade jag inte med att gå till främmat folk, tigga om att låna telefon utan att ha med pengar, sedan sitta i telefonköer och efter det bli hånad på telefonen av någon av de som svarade. Oftast slutade det hela med att jag gick utan mat, hygienartiklar och pengar.

Trots detta fortsatte jag arbeta, studera och avbetala på "skulder" som orsakats av förfalskade bilpapper som mitt X skickat i mitt namn.

​

​

Husvagnen jag bodde i under sista tiden på "skräckholmen". Det var kallt på vintern och det bokstavligen rann vatten utefter väggarna. Jag fick avslag på ansökan om fotogen till kaminen för att ha värme och laga mat för det ingick inte i "normen". Och då var det dom själva som satt xet på min kennel för att "jobba" och tappade kontrollen på det hela så jag blev rånad och fick fly med det lilla som var kvar av kenneln efter deras härjningar. Jag var med andra ord låst i en situation jag inte kunde lösa. Trots detta studerade jag heltid.

​

​

På bilden nedan kan mina två veternabilar ses. Mercedes compact båda två. Tanken var att göra dom iordning under tiden jag gick på fordonsteknisk linje. Detta är norrlandsbilar som stått inne och därmed rostfria. Jag förlorade båda under flytten då dom blev sönderslagna. Dom blev givetvis aldrig påställda, aldrig startade ens.
​

​

​

Här har utläggningen av slipers påbörjats inför hundgårdsbygget. Slipersen lägga på en platta av grus med 0-100 i botten under gruset. En grävmasin har innan dess grävt bort jorden ca en meter ned innan 0-100 lades i. Under slipersen finns armeringsmattor. När gårdarna byggts färdigt la jag i vanligt grus, ganska tjockt mellan slipersen. Hundgårdarnas mått är 10*30. Här börjar äntligen livet trodde jag.... Det var FEST! Trodde jag... Det skulle bli bra, riktigt BRA och snart skulle jag få både min ersättning som jag tilldömdes av tingsrätten samt skadestånd. Men jag blev istället rånad igen..

​

​